Under det senaste århundradet har länderna runt Östersjön tillfört mer än 44 miljoner ton fosfor till jordbruksmarken. Eftersom det är betydligt mer än vad som avlägsnats med skörden har stora mängder fosfor ackumulerats i jordbruksmarken. Trots att mycket har gjorts för att förbättra hanteringen av fosfor inom jordbruket finns det stora områden med depåer av fosfor kvar.

En ny studie från Östersjöcentrums forskare visar att nästan hälften av den fosfor som idag når Östersjön härstammar från det här dolda fosforarvet på land. Det handlar framför allt om forsforansamlingar från gödsel, både konstgödsel och stallgödsel och om fosfor från avloppsrester från 1960-90-talen då avloppsreningen var betydligt sämre än idag. Ändå får de här fosfordepåerna på land mindre uppmärksamhet än ansamlingarna av fosfor i haven, den så kallade internbelastningen.

 – Men den fosfor som finns samlad i haven kommer ursprungligen från land. Därför är det jätteviktigt att vi kommer till rätta med fosfordepåerna på land; endast så kan vi minska övergödningen i Östersjön på lång sikt, säger Östersjöcentrums policychef Gun Rudquist.

Ingen ursäkt att inte agera

Den nya studien visar att så mycket som 45 procent av den fosfor som når Östersjön kommer från fosforansamlingarna på land. 8 procent kommer från avloppen i de kustnära städerna, 33 procent från naturliga så kallade bakgrundskällor och återstoden är direkt avrinnning från nygödslad jordbruksmark. Modelleringar visar också att läckaget från det gamla fosforarvet kommer att fortsätta under lång tid framöver, vilket gör att åtgärderna för att minska utsläppen från jordbruket har svårt att slå igenom när man ser på de totala flödena.

 – Men den här fördröjningen är ingen ursäkt för att inte agera. Däremot bör man vara realistisk när det gäller hur snabbt man kan se resultat. Morgondagens fosfordepåer skapas av de åtgärder vi vidtar idag, skriver forskarna Michelle McCrackin och Annika Svanbäck i sin nya policy brief.

Ohållbart resursutnyttjande

En stor del av den fosfor som tillförs jordbruket är i form av mineralgödsel. Fosforn bryts i gruvor i främst Marocko, Kina och Algeriet. Fosformineral är en ändlig resurs som med dagens höga användning riskerar att sina inom en överskådlig framtid.

 – Att bättre ta vara på de fosfordepåer vi skapat på land i stället för att tillföra ny mineralgödsel är viktigt både för att minska risken för växtnäringsläckage till Östersjön och för att inte överutnyttja naturresurserna, konstaterar Gun Rudquist.

I Östersjöcentrums nya policy brief föreslås en rad konkreta åtgärder för att göra detta:

• Minska fosforgödslingen i jordbruket genom att sätta ett tak på hur mycket fosfor som får tillföras givet markens fosforinnehåll.
• Öka andelen lokalproducerat foder inom djurhållningen för att minska importen av fosfor till området.
• Effektivisera användningen av stallgödsel i jordbruket genom att till exempel markkartera för att fastställa mängden näringsämnena i marken.
• Investera i åtgärder som minskar avrinningen av fosfor från land, till exempel genom att anlägga buffertzoner och sedimentationsdammar.
• Underlätta utveckling och handel med recirkulerande gödselmedel.
• Sätt gränsvärden för djurtäthet i  miljömässigt känsliga områden.
• Se till att alla länder runt Östersjön brådskande efterföljer EU:s direktiv om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse. Direktivet bör också ses över och skärpas.

Läs eller ladda ner hela Östersjöcentrums policy brief ”Fosfor i avrinningsområdet – dagens handlingar skapar morgondagens arv" här:  Fosfor i avrinningsområdet (397 Kb)

En engelsk version av publikationen kan laddas ner här:  Policy Brief: Phosphorus in the catchment (479 Kb)

KONTAKT

Bo Gustafsson
Forskare, Östersjöcentrum
+46 (0)8 674 75 93
bo.gustafsson@su.se